Måndagar innebär sedan några veckor tillbaka löpintervaller. Så var det tänkt även idag. Men jag kände att det var verkligen inget som jag hade någon lust till. Egentligen hade min frusna kropp ingen lust till att ta sig ut och träna överhuvudtaget. Men duktig som jag är (?) så kände jag att det var ett löppass i min ensamhet, endast tillsammans med spotify som skulle funka bäst. Jag måste ju träna.
10 km var planen för kvällen. Jag trippade iväg och det kändes helt ok. Kom på mig själv med att jag nog trivs bäst med att får springa ensam. Jag vill kunna springa i min takt som känns bäst för stunden och jag vill ha hög musik i öronen så att jag slipper att höra mitt eget flåsande. Då funkar det som bäst. Det största problemet är nog att jag blir ofta väldigt stressad när jag springer med någon annan. När jag springer själv så kan jag drömma mig bort, tänka ut hur jag ska träna och låtsas att jag är världens bästa cyklist, det blir lite lättare då av någon anledning.
Men ibland är det bra och peppande att springa med någon också. Några pass av varje är nog bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar